A Long Way To Go
Ska det behova vara sa har jobbigt att bli sjalvstandig?
Cry Me A River, Cry Yourself A Sea
Jag maste saga att det var jobbigt att ga upp igar morse och borja arbeta igen. Efter forra veckans "jag kan gora vad jag vill, nar jag vill, hur jag vill", sa kanns denna tidsbestamda, uppgiftsbelagda situation som jag befinner mig i nu, inget vidare. Men jag kan samtidigt inte pasta att det har varit sa valdans anstrangande att borja igen. Jag och flickorna gick hem direkt efter skolan igar, spenderade en timme att hoppa i deras nya, stora utomhusstudsmatta (och nej Sandra, det ar inte sa kallt), sen lagade jag middag och darefter gick tvillingarna over till grannen och lekte. Och i eftermiddag jobbar jag inte alls. Sa nagon svar start har det ju inte direkt varit. Aven om jag foredrar sovmorgnar och dylikt.
Helgen var som en relativt vanlig Londonhelg. Fredagens aventyr har jag redan berattat om. Lordagen spenderades pa en Country Walk med Internationella klubben. Vi at middag pa Zizzi i Banstead, och gick sedan vidare till puben, dar oldrickande och kortspelande fyllde kvallen. Laura, den nya tjejen fran Maries gata, vann The Drinking Game. Utan tvekan. Med sina tre ol slog hon allt och alla. Och sen dagen efter drog vi till Ikea (igen). At kottbullar med potatis och brunsas (igen). Och handlade svenskt godis (igen). Jag har nog aldrig kant mig sa patriotiskt som jag gor har i England. Ikea, Sveriges stora framgang, tvingar fram oandliga kanslor av stolthet. Du gamla, Du Fria...
Snart bar det av till The Coffee Club. Och darefter Sutton. Och gymmet. Ska forsoka underhalla mig sjalv i tre timmar tills Marie kommer, men det ska nog ga. Far trana, vara i bastun, sola. Ska dessutom vandra lite pa High Street. Och kanske kopa en troja, wie! Tycker jag fortjanar det, med tanke pa hur billig den kommande helgen kommer bli for mig. Sitter barnvakt nar alla andra gar ut pa Oceana. Meh. (So Cry Me A River). Sandra, ar du hemma da?
Forresten, Marie, ska vi ta puben pa lordag? Jag vill inte vara hemma sa tidigt igen.
Love x
What A Night
Just nu sitter jag och knaprar pa Marabou Scweizernot. Det vacker kanske nagra fragor som hur jag fick tag i det. Det borjade sa har:
19.40 traffades jag och Lisa utanfor Bansteads kyrka, dar Christina hamtade upp oss med sin trogna bil. Efter att ha kort inom Sutton och placerat Marie i bilen ocksa, sa akte vi vidare till Carlshalton, Dar vi tappert forsokte pa att spela badminton. Dock maste jag saga att mina badmintontalanger ar icke- existerande. Mina sex ar av tennisspelande har satt sina spar, vilket gjorde att jag missade fjaderbollen oftare an fick ivag den over natet. Men det var kul att forsoka iallafall.
Darefter vandrade vi vidare till puben Fox & Hounds, vilket gav en valdigt trevlig pratstund, anda tills en man inom personalen praktiskt taget korde ut oss. Vi kopte visst inte tillracklig, hmpf. Sa nio drycker pa sju personer racker inte?! Kvallens irritationsobjekt, verkligen. Nej, dar ville vi inte langre vara, sa vi korde istallet ivag till Ikea, jag, Marie, Miia, Lisa och Christina. Lat mig papeka att klockan da var ca 11 pm, men dit skulle vi iallfall. Inhandlade choklad, chips och en varmkorv.
Sa nu ar jag iallafall uppladdad med gottesaker for min ensamma natt i detta hus. Vardfamiljen ar borta. Det kanns smatt konstigt.
Aja, abc1, here I come!
Love x
Check!
Jisses vad jag har varit effektiv idag! Tankte igar att jag skulle borja med en daglig checklista, for att halla kolla pa allt som maste och borde goras. Och det fungerade! Klockan ar inte ens tva har, och jag ar redan klar med vad som skulle goras idag. Forutom att jag inte har skickat e-mail till alla som jag planerade, men det var knappast det viktigaste pa listan. Dessutom ar ju inte dagen over an, sa det sa. Daremot ar veckan det. Denna underbara vecka med minimalt lite jobb. Med sovmorgnar, tv-tittande, gym-tranande. Snyft. Jag hoppas att fler sadana har veckor ar inplanerade i framtiden. Aven om jag nasta gang kanske valjer att aka hem en runda istallet.
Jag kanner att min livsstil har andrats relativt mycker har i England. Lat oss gora en checklista:
Saker och ting jag gor for mycket har i England.
*Promenerar (aven om detta ar positivt)
*Ater chips
*Ater sotsaker overhuvudtaget
*Fryser
*Konsumerar alkohol
*Ser negativt pa saker och ting
*Spenderar pengar
*Langtar till annan tid och plats
*Sitter vid datorn
Det var en hel del. Usch, sa dar ska det ju inte vara. Battring maste ske!
Ikvall ska vi spela badminton. Nasta fredag ocksa egentligen, fast da sitter jag barnvakt, sa det blir inget for mig. Men ikvall, ikvall blir det andra bullar! Maste dock varna alla medspelare: pga min tennishistoria sa ar jag inget vidare pa badminton. Jag forsoker alltid spela back- och forehand med fjaderbollen, och det blir aldrig lyckat. Dessutom ar jag kort. Ojoj. Och vad sjutton ska jag ha pa mig? Puben efterat, hmm... far hitta en blandning. Traningsbyxor med t-shirt, ma tro?
Tittade nyss pa en massa foton. Oh vad jag saknar mitt rum dar hemma! Och studenten, strandfesten, balen, siesta... ar de forgagna tiderna glomda?
Goda nyheter: Sandra kommer hit och halsar pa. Den 16 feb till 21 feb ska hon vara har. Och pa den tiden ska vi hinna med ett x antal saker. Kanske borde skrivas en checklista har med? Det ska bli sa kul nar du kommer, gumman!
Love x
Det finns alltid någon mun som aldrig lyssnar
Idag ar det onsdag. Och snart har tre hela dagar av min frihetsvecka gatt, och det har varit tre alldeles underbara dagar. Inget brak, inget skrik, inget komprimissande mellan tva relativt egoistiska tvillingflickor. Sa. Fruktansvart. Skont. Men jag erkanner att ungarna for med sig en viss distraktion. Fast i o for sig, det gor en bra bok ocksa. Som En Geishas Memoarer. Tips till alla som inte last den: LAS DEN. En av mina absoluta favoritbocker just nu. Fast inget slar Harry Potter, det gar bara inte.
Helgen gav ett valdigt trevligt avslut pa forra veckan. Visserligen satt jag barnvakt i fredags da det var badminton, men det gor ingenting. Christina anordnade en ny badmintonskvall denna fedagen ocksa, sa att jag for en gangs skull kan bara med. Nej, det som gjorde helgen sa pass bra som den var, var min och Maries Londonbesok pa lordagen. Dagen paborjades med att jag var cirka tva timmar sen, nagot jag inte har emot att be om ursakt for annu en gang. Darefter bar det av till The British Museum. En enorm byggnad med hundratals, nej, tusentals historiska, antika, gamla saker fran Egypten, Rom, Grekland och liknande stallen. Vi hade dock bara energi till att se halften av alla de arkeologiska fynden, sa vi ska definitivt dit igen. Nagongang. Nagon regnig och gra dag formodligen. Vi kunde ju inte spendera denna vackra vardag (jag vet, i januari? Helt galet) inomhus, sa vi flydde senare till Hyde Park, var i vi vandrade omkring ett par timmar och planerade sommarplaner som inkluderade massa solning, fotbollsspelande och glassatande. Jag kan inte vanta tills sommaren. Just nu ligger det sno ute, och sno ar underbart, men jag vill ha var, sommar! Sen kanske jag langtar mer till sommaren i ar an vanligtvis beroende pa att jag kommer hem da. Det finns en mojlighet till det ocksa. Snart bara 6 manader kvar...
Fast samtidigt sa avskyr jag mig sjalv for att jag gar och planerar saker som ska handa i sommar. Som roadtrips, strandbesok, filmkvallar. Det ar ju lang tid kvar, och jag borde egentligen leva i nuet. Men det ar svart. Dessutom blir inget nagonsin som man har tankt sig. Nar jag kommer hem forsvinner alla ivag for att studera, sa da blir jag ensam kvar i lilla Hassleholm. Sa jag kanske borde forsoka njuta av min tid har, for vem sager att det blir battre sen?
For ovrigt sa maste jag dela med mig av goda nyheter: Sandra kommer kanske hit snart, underbart! Hall tummarna for att inget gar fel.
Min nasa fryser. Och mina fingrar. Och mina axlar. Det ar sa fruktansvart kallt har nu. Fast snon har nastan toat bort redan, yes!
I helgen ar det badminton, countrywalk, pub och ikea som galler. Antligen Ikea igen. Jag vill ha Mmmm... Marabou. Och varmkorv.
Love x
Fasiken!
- Jag ar trott pa att inte veta vad jag vill
- Jag ar trott pa att kanna sa har
- Jag ar trott pa att vara den jag ar
- Jag ar trott pa regnet
- Jag ar trott pa denna familjen
- Jag ar trott pa att oroa mig
- Jag ar trott pa att sakna
- Jag ar trott pa att vara sa har negativ
Jag ar bara sa trott pa allt just nu.
Och regnet, det bara öser ner
Sa har annu en helg kommit och gatt. Fredagen spenderades pa pizza Hut, med overfyllt bord och mycket skratt. Vi stannade dock en aningen for lange, bortom stangningsdags, vilket medforde bada irreterade och roade servitorer. Naval, gjort ar gjort, sagt ar sagt, och det ar dags att lamna den nagorlunda pinsamma historien bakom sig. Haha. Sen sa hade bada de Internationella Klubbarna mote i helgen. Pa lordagen var det sallskap, spel och svenskt tilltugg, pa sondagen storbuff'e med Kaffeklubben. Bada aventyren var trevliga, om an inte det mest spannande jag har varit med om. Men jag gillar mysiga dagar ocksa.
Jag klamde mitt finger pa strykbradan for en stund sedan. Ajaj. Det gjorde hiskligt ont.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, har tappat lusten. Vem sjutton vill veta vad jag har for mig har i England? Men snart ar Januari slut iallafall, och da har jag varit har i fyra manader. Fyra langa manader. Da ar det bara sex kvar, ett halvar. Kanns som en evighet. Men samtidigt sa ar det ju inte sa lange egentligen. sex manader, det ar val bara... 24 veckor? Och det ar val... 168 dagar? Mycket kan handa. Radslan over att nagot olyckligt ska intraffa dar hemma finns fortfarande kvar, men jag forsoker grava ner den. Djupt. Ni far verkligen ta hand om er dar hemma.
Snart ska jag inte till banken ocksa, och forsoka ordna upp det har problemet. Hall tummarna!
Men det osregnar ute. Jag kanner inget motivation.
Efter snart fyra manader i en barnfamilj sa har jag kommit fram till en sak: Barn ar oerhort sjalviska. Var jag likadan som liten?
Love x
Back To The Future
Under de senaste dagarna har jag funderat allvarligt pa vad det ska bli av med mig. Mina framtidsplaner, som jag efter langt sjalvsokande antligen fann, verkar drifta bort fran min vilja. Och efter min tid har i England kan jag konstantera att jag varken vill eller har rad med att ga pa universitetet i Goteborg. Jag ska soka till det, visst, men jag kommer nog inte spendera mina studiear dar. Nu har jag iallafall hittat ett program pa Kristianstad Hogskola som jag vill ga: folkhalsopedagogik. En trearig utbildning, med praktik i slutandan. Later lovande. Detta betyder aven att jag kan bo hemma det forsta aret och jobba pa fritiden, nagot som jag verkligen vill. Det ar otroligt egentligen. Jag, som var sa oerhort skoltrott efter gymnasiet, ser fram emot plugget igen. Livet slutar aldrig att forvana.
Denna helgen blir lugn och trivsam. Pizza Hut med vannerna ikvall. Internationella klubben har mote imorgon, och barnvakt pa kvallen. Pa sondag ar det kaffeklubbens sondagslunch. Det ska bli skont att traffa lite folk och tranga ur denna deprimerande kansla. Jag gillar den inte.
Jag har nog hamnat i en svacka nu ocksa. Mitt talamod ar icke-existerande. Att vara Au Pair tar verkligen pa energin.
Love x
If You Have A Bad Day
Igar var det en riktigt jobbig dag. Det var langesedan mitt humor var sa nedstamt, och jag var tvungen att prata med mamma for att inte bega ett misstag. Orsaken? Daliga nyheter. Ja, for mig da, inte for nagon annan direkt. Vanligtvis hanterar jag daliga nyheter relativt bra, men dubblar man det med att det ar en tiden pa manaden, samt att jag var pa min tredje dag av att-inte-ata-godis, sa forstar ni mig kanske. Jag fungerar inte utan socker, varlden blir sa mycket morkare och kallare da.
Ska snart ta mig in till College ocksa. Meningen var att hela ditvagen skulle besta av promeneration (det ar inget riktigt ord va?), men blotta synen av osregnet utanfor far mig att valja bussen istallet. Fastan den kostar £1. Jag har blivit snal.
Ibland orkar jag bara inte...
Life Behind Bars
Antligen har den vecka kommit som allting startar upp igen - skola, kaffeklubb, sondagsluncher. Antligen. Det ar sa mycket enklare och trevligare att ta sig igenom veckorna nar dessa aktiviteter haller en upptagen. Dock kunde jag inte ta mig in till College igar, da jag var tvungen att stanna hemma med sjukt barn (som forvandlades till en lika pigg och flamsig flicka som vanligt, 15 min efter att mamman hade kort till dorren. Vilket sammantraffande). Men pa torsdag ska jag dit! Det ar dags att borja ta lektionerna pa allvar, Skills for Life del 1 ar ju redan den 19 februari...
Jag och vannen Marie traffades snabbt igar pa Woolpack, Bansteds officiella lokalpub. Vi nuddade vid amnet Hemlangtan, och konstanterade bada att det hade blivit betydligt enklare att beharska nu efter ett x antal manader i England. Saknaden ar fortfarande dar, men den ar annorlunda. Den kanns inte lika hammande, lika forstorande som innan, och det ar en oerhors skon kansla. Att kunna ga over en vecka utan att ma daligt over att man ar har kanns fantastiskt. Men bara for att jag inte langtar hem varje minut betyder inte att jag inte langtar efter alla manniskor som jag alskar. Jag saknar fortfarande er...
Om tva veckor ar jag ledig i hela nio dagar. Vilken lyx, vilket noje! Sma tankar over att aka hem da har funnits, men de blev bortkorda. Jag orkar inte aka hem och ta farval av alla igen. Dock finns det en liten risk att jag inte ens kommer hem over pask, och det kanns inget vidare.
Helgen var mycket trevlig, men stillsam. Vi provade pa puben i Belmont pa fredagen. Ett mysigt stalle som dock inte erbjod kaffe, vilket sankte humoret hos nagra. Och lordag till sondag spenderades hos Annie. Tre filmer tog vi oss igenom, darav Gangs of New York, som jag inte ser nagot speciellt med, trots all god kritik. Jag hade nog for hoga forvantningar.
Snart bar det av till Kaffeklubben.
Love x
Right Behind You
Igar traffades jag, Marie och Annie pa Caffe de Italia i Banstead, som for ovrigt var det enda utestallet som verkade oppet och valkomnande. Efter en chokladmuffins, Ananasjuice och mycket skratt at vara fyllehistorier, sa drog jag mig hemat. Forutom att febern fick mig att ta bussen hem, da det tog mig tio minuter att ga tvahundra meter. Inte riktigt som det brukar, nej.
For ovrigt sa har jag bestamt mig for att sluta pa gymmet. Jag ar glad att jag provade pa det, men det ar inte vart 44 pund i manaden (+ ovriga utgifter). Jag gillar att ga pa gym, men pa senaste tiden har det bara kant som ett nodvandigt ont. Det ligger ju sa langt bort, och sa finns det andra saker jag vill gora istallet. Saker som jag inte kan gora i Sverige. Sa nej, efter februari ar min gymtid over. Jag gar mycket hellre tillbaka till gratistraning, a.k.a. situps och joggingrundor. Wie.
Helgen blir billig ocksa. Pub pa fredag och filmkvall pa lordag. Det ser jag fram emot!
Love x
Happy New Year
Sa, da har annu ett ar gatt forbi. Sa mycket har hant pa 365 dagar: studenten, korkort, alla trevliga fester och tillstallningar med vannerna, England... Inte hade jag for ett ar sedan trott att mitt tjugonde ar skulle inledas i Landet "Where Everything Stays As They Are". Det k'nns konstigt och tanka tillbaka pa forra nyarsfirandet. Det ar fortfarande min basta, men nyar i England var ocksa en upplevelse!
Det borjade med att jag och Marie slappte loss pa en stor portion Fajittas innan vi forsvann med tunnelbana in till London Centrum (efter en aningens knep och knap med Maries klader. Enough said!). Val framme vid the New Connaught Room, som jag i forbifarten kan papeka ar/var ett hotell. Storleken var nagot utav en annan varld, verkligen. Men vi fann dansgolven i de olika rummen, och det nya aret raknades in:
10...9...8...7...6...5...4...3...2..1...Happy New Year!
Darefter foljde dans.. och dans... och, for omvaxklings skull, lite mer dans. Naval, hela kvallen var lyckad iallafall, aven om slutet kunde vara lite annorlunda. Vem sjutton later besokarna ga in sjalva i garderoberna for att hamta sina jackor? Utan vakter?! Rena rama cirkusen dar inne, med resultatet att folket forlorade betydligt mer an sina jackor... Bada jag och vannen fann vara dock, tack och lov. Men ni kan ju tanka er vilken uppgiven kansla som fyller in nar man stiger in i ett stort rum och forstar att man ska hitta sin egna svarta jacka bland ca 300 andra som ser exakt likadana ut.
Till slut vill jag ocksa bara tillagga att forfesten till Bjorksater den 25/12 06 var valdigt trevlig. Och jag och Sandra Kicked some Buttocks. Hihi.
Hoppas ni far en bra fortsattning pa aret!
Love x