Och regnet, det bara öser ner
Sa har annu en helg kommit och gatt. Fredagen spenderades pa pizza Hut, med overfyllt bord och mycket skratt. Vi stannade dock en aningen for lange, bortom stangningsdags, vilket medforde bada irreterade och roade servitorer. Naval, gjort ar gjort, sagt ar sagt, och det ar dags att lamna den nagorlunda pinsamma historien bakom sig. Haha. Sen sa hade bada de Internationella Klubbarna mote i helgen. Pa lordagen var det sallskap, spel och svenskt tilltugg, pa sondagen storbuff'e med Kaffeklubben. Bada aventyren var trevliga, om an inte det mest spannande jag har varit med om. Men jag gillar mysiga dagar ocksa.
Jag klamde mitt finger pa strykbradan for en stund sedan. Ajaj. Det gjorde hiskligt ont.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, har tappat lusten. Vem sjutton vill veta vad jag har for mig har i England? Men snart ar Januari slut iallafall, och da har jag varit har i fyra manader. Fyra langa manader. Da ar det bara sex kvar, ett halvar. Kanns som en evighet. Men samtidigt sa ar det ju inte sa lange egentligen. sex manader, det ar val bara... 24 veckor? Och det ar val... 168 dagar? Mycket kan handa. Radslan over att nagot olyckligt ska intraffa dar hemma finns fortfarande kvar, men jag forsoker grava ner den. Djupt. Ni far verkligen ta hand om er dar hemma.
Snart ska jag inte till banken ocksa, och forsoka ordna upp det har problemet. Hall tummarna!
Men det osregnar ute. Jag kanner inget motivation.
Efter snart fyra manader i en barnfamilj sa har jag kommit fram till en sak: Barn ar oerhort sjalviska. Var jag likadan som liten?
Love x