...
It hurts to be in love.
deep deep inside.
Storstädning
Tisdag! Det ar bara en vecka kvar nu. Om sju dagar sitter jag forhoppningsvis pa tunnelbanan till flygplatsen. Men enligt vaderleken sa ska vadret har i London blir samre och samre den narmaste veckan, med regn och dimma. Inte kan jag val ha en sadan otur, att flyg annu en gang stalls in just den dagen jag ska ta mig hem? Isafall ar inte livet rattvist. Iallafall inte nar jag inte ens har en vecka att spendera med nara och kara. Det far bara inte bli nagot daligt vader, det far bara inte!
I sondags vandrade (ja, vi promenerade faktiskt) jag och Lisa runt i London. Vi tog oss igenom den sista delen pa Imperial War Museum, nagot av de mest fantastiska museum jag nagonsin varit pa. Darefter forsvann vi bort till Shakespeare's The Globe, senare gick vi over Tower Bridge, at middag pa en underground- KFC och begav oss bort till Regent's Park. Vilken vacker park! Man hor mest om Hyde Park, och ibland om Green Park, men denna grona oas mitt i London ar defintivt vart ett besok. Dessutom har jag hittat mitt framtida boende. Om jag har en manadsinkomst pa ett par miljoner, det vill saga...
Usch, jag har kant mig sa smutsig pa sistone. Det ar det negativa med att endast ha ett bad i huset - man kanner sig aldrig riktigt ren. Sa idag tankte jag "Nu jadrar ska har storstadas!" Kroppen skurades rod av irritation, och haret schampoonerades sisadar tre ganger. Och jag kanner mig antligen ren! Eller älg, ni kan valja sjalva.... (sometimes I just crack myself up)
TisdagTisdagTisdagTisdagTisdagTisdagTisdag
Jag borjar bli riktigt nervos for att nagot ska ga fel. Londons kollektivtrafik ar ju inte direkt nagot man ska lite fullt och fast pa. Och inte vadret heller for den delen. Meh.
xx
Tiderna Forandras
Att vi bara forsoker bevisa hur allt har blivit ratt.
Hur vi klarar oss utan varandra.
Hur allt har blivit battre sen den ena forsvann.
Ar vi fortfarande det vi en gang var?
Jag saknar dig.
Bara en massa prat
Mamma bad mig aven borja skissa pa en onskelista. Jag kanner mig ratt sa nojd med att fa aka hem ett tag, men visst finns det aven materiella ting som inte skulle vara fel. Justin Timberlakes, Mikas, Gwen Stefanis och Take That's nya skivor. Och var vanliga och reta mig inte for det sistnamnda, jag blir pa sa gott humor av deras latar.
Klader. Pengar. Roadtrip till Din Sko i Kristianstad (fick jag till det ratt nu, Sandra?).
Jag har ont i tanden.
Jag langtar...
xx
Party, party
Efter en nast intill forelasning angaende mitt icke-existerande engagemang till denna blogg, som holls av min kara van Sandra, sa sitter jag har nu. Och uppdaterar. Men om vad?
Forra helgen var oerhort trevlig. Barnvaktande pa fredagen, och London pa lordagen. Jag och Marie begav oss till National History Museum, for att ta del av dinosauriernas varld, smakrypens varld, daggdjurens varld, faglarnas varld och bebisen-i-magens varld. Jag fullkompligt alskar att vandra runt pa museum har i London, de ar sa otroligt stora, vackra och valutformade. Annat an Hembygdsparkens museum hemma i Hassleholm. Har bara forsvinner man in i andra dimensioner... aven om fotter och rygg varker efter en heldag pa mus'eet... I lordags provade vi aven antligen pa KFC, Kentucky Fried Chicken. Mums. Och pa kvallen forsvann vi in inom Long Islanders dorrar. Mojligen inte det basta utestallet jag varit pa, inte ens topp tre, men man ska inte klaga. Vi kom in iallafall.
Pa sondagen blev det desto lugnare. kottbullemiddag pa Ikea, harlig utflykt. Akte mest dit for att inhandla en prinsesstartsbit, men de salde ingen just da. Typiskt. Fast alskade mamma och pappa har lovat att jag ska fa en nar jag kommer hem! For er som inte visste det: jag fyllde namligen ar i mandags. 20 ar, rena rama gamlingen. Detta firades pa puben Moon on the Hill - tack kara vanner for en trevlig kvall! Och tack alla for presenter och kort, det kanns skont och veta att man inte ar bortglomd.
Nu ikvall blir det utgang i Croyden som galler. Imorgon ar det Easter Party och barnpassning, och sondag London igen. London, London, London - du erbjuder sa mycket.
Nojd Sandra? :)
xx
Let Love Be Your Energy
Det kanns lustigt att titta tillbaka pa mina forgaende inlagg. Sarskilt dem dar mitt humor inte ar pa topp, dar gladjen och lyckan ar sa djupt begravna 6 feet under. Just nu kanner jag mig sa langt ifran de dar kanslorna, att det ar svart att tanka hur depressionen faktiskt har fyllt mig en gang i tiden. Men det kan bero pa att om mindre en vecka fyller denna flicka 20 ar, och lamnar darmed tonaren bakom sig. Och om exakt tre veckor och tre timmar sa lyfter migg flyg fran Heathrow. Forhoppningsvis. Vi vet ju hur den dar flygplatsen lever efter sin egen tid. Men det viktiga ar att jag kommer hem igen. Jag har redan mentalt borjat forbereda en lista pa alla saker som ska goras, alla manniskor som ska traffas. Aven om jag inte vill att mitt schema ska bli sa fruktansvart intensivt, sa har jag en kansla av att det kommer bli det. Jag vill ta vara pa de dagar hemma i Hassleholm, och darfor maste de fyllas.
Helgen var otroligt handelserikt. Och lyckat. I Fredags traffade jag Marie och Susanna, nagot som inte brukar intraffa sarskilt ofta, sa det var valdans trevligt. Thairestaurangen var underbart, Volcano Chicken var flamberande och stamningen exotisk. Darefter begav vi oss till Lloyd, och drack i mangder. Att jag aldrig lar mig. Bussplanen hem forvandlades till taxi, inte en chans att jag hade klarat av att promenera den tiden pa natten. Eller i det tillstandet. Men gjort ar gjort, glomt ar glomt, och morgonen efter blev alldeles for tidig, da jag lovat folja med Lisa och de tva grabbarna in till London. En dag jag inte sett fram emot blev anda mer trevlig an vad jag nagonsin kunnat anat. Vi forsvann in pa Imperial War Museum, och syntes inte igen pa fem timmar. Jag var i himmelriket, dar jag vandrade omkring bland stridsvagnar och bomber. Aven om jag och Lisa sakerligen tycktes vara de mest ytliga dar inne, sa ar jag riktigt intresserad av Varldskrigen. Fast vart speglande i stridsvagnen, och uttryck som "that was cute" om den minsta kanonen, och "what a nice little boat" om torpeden fick nog folk att tro att vi inte riktigt var dar av intressets skull. Naval. . . Vi hann inte ens se halften forran vi var tvungna att ta farval och saga adjo till vart sallskap, da vi skulle aka vidare till den Svenska Kyrkan for att se finalen i Melodifestivalen. Det gjorde mig valdigt glad over att jag slapp missa den i ar, jag brukar alltid se den. Och det var alldeles, alldeles underbart. Go the Ark, go!
Sondagen avr en helt annan femma, i jamforelse med de tva forgagna dagarna. En avslappnad fika med Reina och Lisa, och sedan kyrkan pa kvallen. Men det kanns inte riktigt ratt langre. Det finns mycket jag inte haller med om, och darfor blir jag bara irreterad. Min tro ar inte riktigt som deras.
Nu blir det snart kaffeklubben iallafall.
xx
8th of March - A Milestone
Idag gick jag hem fran skolan i endast t- shirt.
Vilket betyder ingen jacka.
Vilket betyder att det ar vår i luften.
Vilket betyder underbart!
Den dagen, den veckan
Oj, vad det kanns langesedan. Vart har inspirationen tagit vagen, kraften, orken? Sakerligen ner i avloppen tillsammans med Londons enormt mangfalda skyfall. Finns det nagot varre an regn, sa ar det mycket regn.
En vecka har gatt och mycket har hant. I lordags, den 3 mars, intraffade den val efterlangtade utflykten till Stonehenge och Bath. 300 (!) Au Pairer var vi som bussades ivag fran Rubens Hotel, och forsta stoppet var pa Stenhägen, som Lisa skulle ha sagt. Om man inte raknar med kaffepausen, som for ovrigt var pa samma stalle som jag besokte tre och ett halv ar sedan, nar jag var i Torquay pa sprakresa. Tror jag atminstone. Iallafall, vill bara beratta att besoket pa det mystiska Stonehenge var valdigt maktigt. Att se alla dessa enorma, 45tons stenar sta up, ligga pa varandra... ja, det far en att undra. Hur sjutton kom de dit?
Farden fortsatte darefterat mot Bath, den gamla romerska staden vast om London. Och nu vet jag med sakerhet att paradiset finns har bland oss pa Jorden. Vilken stad, vilka byggnader, vilken stamning... vilken stad! Alldeles underbart. Besoket pa det gamla Roman Bath var, om an handelselos, sa valdans intressant, historiskt sett. Och att vandra pa de sma gatorna, hoppa over staketet in till parken, ata uta i solens sken... det var vår, det var glädje, det var kärlek. Jag maste dit igen. Jag bara maste.
I sondags var det The Coffee Club Sunday Lunch ater igen. Dessa har kommit till att markera borjan pa en ny manad. Och i sondags var det faktiskt ovanligt kul. Inklusive fruktsallad, mmm...
Veckan har aven innehallit ett stort antal besok pa de engelska pubarna. Jag vill ta med mig dem alla hem.
Marie, vi kanske ska ga igenom med var smatt galna id'e anda? Hihi...
Och sist men inte minst: jag kommer hem till pask!
xx