lindholmlindau

Oj, vad det kanns langesedan. Vart har inspirationen tagit vagen, kraften, orken? Sakerligen ner i avloppen tillsammans med Londons enormt mangfalda skyfall. Finns det nagot varre an regn, sa ar det mycket regn.

En vecka har gatt och mycket har hant. I lordags, den 3 mars, intraffade den val efterlangtade utflykten till Stonehenge och Bath. 300 (!) Au Pairer var vi som bussades ivag fran Rubens Hotel, och forsta stoppet var pa Stenhägen, som Lisa skulle ha sagt. Om man inte raknar med kaffepausen, som for ovrigt var pa samma stalle som jag besokte tre och ett halv ar sedan, nar jag var i Torquay pa sprakresa. Tror jag atminstone. Iallafall, vill bara beratta att besoket pa det mystiska Stonehenge var valdigt maktigt. Att se alla dessa enorma, 45tons stenar sta up, ligga pa varandra... ja, det far en att undra. Hur sjutton kom de dit?

Farden fortsatte darefterat mot Bath, den gamla romerska staden vast om London. Och nu vet jag med sakerhet att paradiset finns har bland oss pa Jorden. Vilken stad, vilka byggnader, vilken stamning... vilken stad! Alldeles underbart. Besoket pa det gamla Roman Bath var, om an handelselos, sa valdans intressant, historiskt sett. Och att vandra pa de sma gatorna, hoppa over staketet in till parken, ata uta i solens sken... det var vår, det var glädje, det var kärlek. Jag maste dit igen. Jag bara maste.

I sondags var det The Coffee Club Sunday Lunch ater igen. Dessa har kommit till att markera borjan pa en ny manad. Och i sondags var det faktiskt ovanligt kul. Inklusive fruktsallad, mmm...

Veckan har aven innehallit ett stort antal besok pa de engelska pubarna. Jag vill ta med mig dem alla hem.

Marie, vi kanske ska ga igenom med var smatt galna id'e anda? Hihi...

Och sist men inte minst: jag kommer hem till pask!

xx