lindholmlindau

(Bilder kommer sen)

Det kanns lustigt att titta tillbaka pa mina forgaende inlagg. Sarskilt dem dar mitt humor inte ar pa topp, dar gladjen och lyckan ar sa djupt begravna 6 feet under. Just nu kanner jag mig sa langt ifran de dar kanslorna, att det ar svart att tanka hur depressionen faktiskt har fyllt mig en gang i tiden. Men det kan bero pa att om mindre en vecka fyller denna flicka 20 ar, och lamnar darmed tonaren bakom sig. Och om exakt tre veckor och tre timmar sa lyfter migg flyg fran Heathrow. Forhoppningsvis. Vi vet ju hur den dar flygplatsen lever efter sin egen tid. Men det viktiga ar att jag kommer hem igen. Jag har redan mentalt borjat forbereda en lista pa alla saker som ska goras, alla manniskor som ska traffas. Aven om jag inte vill att mitt schema ska bli sa fruktansvart intensivt, sa har jag en kansla av att det kommer bli det. Jag vill ta vara pa de dagar hemma i Hassleholm, och darfor maste de fyllas.

Helgen var otroligt handelserikt. Och lyckat. I Fredags traffade jag Marie och Susanna, nagot som inte brukar intraffa sarskilt ofta, sa det var valdans trevligt. Thairestaurangen var underbart, Volcano Chicken var flamberande och stamningen exotisk. Darefter begav vi oss till Lloyd, och drack i mangder. Att jag aldrig lar mig. Bussplanen hem forvandlades till taxi, inte en chans att jag hade klarat av att promenera den tiden pa natten. Eller i det tillstandet. Men gjort ar gjort, glomt ar glomt, och morgonen efter blev alldeles for tidig, da jag lovat folja med Lisa och de tva grabbarna in till London. En dag jag inte sett fram emot blev anda mer trevlig an vad jag nagonsin kunnat anat. Vi forsvann in pa Imperial War Museum, och syntes inte igen pa fem timmar. Jag var i himmelriket, dar jag vandrade omkring bland stridsvagnar och bomber. Aven om jag och Lisa sakerligen tycktes vara de mest ytliga dar inne, sa ar jag riktigt intresserad av Varldskrigen. Fast vart speglande i stridsvagnen, och uttryck som "that was cute" om den minsta kanonen, och "what a nice little boat" om torpeden fick nog folk att tro att vi inte riktigt var dar av intressets skull. Naval. . . Vi hann inte ens se halften forran vi var tvungna att ta farval och saga adjo till vart sallskap, da vi skulle aka vidare till den Svenska Kyrkan for att se finalen i Melodifestivalen. Det gjorde mig valdigt glad over att jag slapp missa den i ar, jag brukar alltid se den. Och det var alldeles, alldeles underbart. Go the Ark, go!

Sondagen avr en helt annan femma, i jamforelse med de tva forgagna dagarna. En avslappnad fika med Reina och Lisa, och sedan kyrkan pa kvallen. Men det kanns inte riktigt ratt langre. Det finns mycket jag inte haller med om, och darfor blir jag bara irreterad. Min tro ar inte riktigt som deras.

Nu blir det snart kaffeklubben iallafall.

xx