lindholmlindau

Guldbelagda pärlor. Det är ni allihopa. Egentligen.

Ingen läser min blogg längre.
Three guesses why...Haha.

Obama är på Ellen nu. Se och häpna, han kan dansa! Och skämta. Se, om han kan skoja om det faktum att han är svart, varför kan inte resten av världen göra det?

Nej, vad jag egentligen ville med detta inlägge var att sörja över en fantastisk skådespelares död. Heath Ledger. Brokeback mountain har länge varit en av mina favoritfilmer, underbart manus och enastående agerande. Det ger alltid en sådan konstig, tom känsla när en kändis går vidare, särskilt när man faktiskt tyckte om deras verk. Fastän man inte kände individerna personligen. Men man jag sörja ändå. Ett ytligt sörjande.

____________________

Ibland blir jag sugen på att blogga igen. Lite då och då. Som med Göteborgsresan i helgen. Men jag tror inte jag sla det.

Jag satt precis och läste igenom de flesta av mina blogginlägg från Englands-perioder. Tittade på alla bilderna. Längtade tillbaka lite. Det hände alltid saker i London, Alltid något nytt. Jag var inte lika försoffad då.

Vill ha det där aktiva livet igen.
Jag får jobba på det.

... En riktigt GOD JUL!!!

Hoppas ni får en underbar dag :)

Jag är jättetrött och har inte ens inhandlat alla mina julklappar ännu.

Det är lite skrämmande.

Och denna blogg försvinner strax efter nyår. Orka berätta för folk om mitt liv. Det kan jag lika gärna göra irl ;)

Jag håller på att förbereda inför kvällen. Städning och så. Urtrist, och jag är oerhört trött i kroppen efter sömnbrist.

Men nu har jag iallafall endast mitt rum kvar, och där ska vi ju inte vara så mycket ikväll. Tack och lov (det är kaos där)!

Förstår bara inte hur jag kunde åka till tre affärer idag, och ändå glömma vindruvorna. Pajas och passè. Jag hoppas Sandra la mitt sms på minnet (för övrigt är jag oerhört imponerad att du faktiskt fick mitt sms i tid, haha).

Men det ska bli trevligt ikväll. Och imorgon kväll också. Fast inte på dagen.

Då jobbar jag nämligen.

Lussevakan var förresten hur trevlig som helst! Jag berättar mer... sen. Efter att jag städat klar, duschat, brynt laxen, hackat nötterna, skurit upp grönsakerna och lockat håret.

Mhmmm.

Emma var så rar och vänlig idag, att hon tog sig tid till att klaga på min felstavning i förgående inlägg.

"Eoförsig" ska självklart vara "I och för sig", men jag, som den stolta skåning jag är, skriver det alltid i läge med hur det låter när det uttalas.

Därför har jag döpt om ordet till "eoförsig".

Så det, Emma, är bara för dig att acceptera och gå vidare ;)

Ska jag vara helt, helt ärlig, så mår jag inte riktigt bra idag. För lite sömn och gårdagen har skapat det vrak jag är just nu. Men alldeles strax ska jag iväg på studiebesök i Ystad. Det är tur att det finns vatten och smink...

Glad Lucia iallafall! Ja, jag var faktiskt uppe och såg det på televisionen imorse. Men lite av den  högtidliga charm som förr infunnit sig, saknades. Men detta går eoförsig också.

Meh. Jag vill stanna i min säng hela dagen.

Jag ogillar starkt att inte veta saker. Nej, jag vill helst ha allt på papper, svart på vitt, inga tvivel och inget beslutångest. Bara tydliga vägbeskrivningar. Framåt ska det vara. Ingen annanstans.

Så varför känns det som om jag bara stöter på vägkorsningar hela tiden?

(höger... vänster... rakt fram)

Jag satt bredvid en äldre kille på tåget imorse. Denne människa tittade igenom sina anteckningar om elektricitet (antog jag att det var, det liknande hemskt mycket mina fysikövningar från förr), och då slog det mig plötsligt: det skulle aldrig falla mig i tanken att titta igenom mina stödord från förra föreläsningen, än mindre på tåget till universitetet. Så pass intresserad av det jag studerar är jag inte. Verkligen inte. Nej, jag är fortfarande i gymnasiehumör, med sista-dagen-pluggande och slöande i skolbänken.

Kanske är jag inte redo för universitetet än. Kanske hade jag behövt ett år till på landsflykt. För att kunna vara helt, helt säker.

______________________________________________________________________________

Snart åker mina föräldrar iväg på sin Berlinresa också, för att fira pappas halvsekel- födelsedag. Inte denna helgen, men nästa. Länge har jag i tankarna planerat en adventfest, men jag har tyvärr tappat lusten lite. Vi får ta och kalla det "julmys" istället (eller "hjulmys", beronde på om jag pratar med Jessica eller ej, haha). Bara de närmaste. Om de vill komma. Nåväl, Michelle kommer iallafall. Vi ska se på Stolhet & Fördom - jag kan för övrigt inte förstå att du inte sett Colin Firth där än, gumman. Underbar är han! Men sen så. Hm. Pepparkakor och Lussebullar. Julklappsutdelning och någon mysig julfilm kanske. Jag lagar middag, som folk för övrigt knappt brukar äta. "Du serverar för mycket", säger dem. Meh, inte då. Ni har för små magar.

Aa, vi kanske kan se den julfilmen med trollen och tomtarna. Den som brann upp för ett antal år sedan, och nu är värd mer än tusenlappen. Den har vi. Yepp.

Min julstämning är för övrigt icke-existerande just nu. Den kom och försvann redan i November.
Fastän jag tuggar chokladkalender.
___________________________________________________________________________

Jag avslutade förresten boken "Lord of the Flies" igår. Den av William Golding. Den är oerhört bra, fastän det är en nobelpristagare som är författare. Jag satt och bet på naglarna i slutet - håll då i tanke att jag endå redan sett filmen.

Man blir arg och frustrerad. Och förvånad. För att inte tala om chockad. Dock förstod jag inte slutet riktigt. Vaddå, hade de vuxna funnits på andra sidan ön hela tiden?

Nu har jag iallafall lånat en ny bok. Frankenstein av Shelley. Klassiker. Måste tas igenom.

Det blir antingen den eller "Socialt Arbete: En Grundbok". Hm, svårt val.
_____________________________________________________________________________-

Idag fick jag även veta att två av mina kompisar ska bli sambos. Fast inte med varandra då. Nej nej, här snackar vi kärlek, vänner. Det måste vara något i luften.

Grattis Grattis!
_______________________________________________________________________

Nu är det bäst jag somnar. Väckning om fem timmar (Gud, ge mig styrka, ge mig inspiration)

+ att detta inlägg bara liknar massa snack om ingenting. Ingenting alls.

Jag är trött nämligen.

God natt

Ibland oroar jag mig själv.
Men det kommer väl helt naturligt efter att man gör som jag:
Välter ner tre liter vatten på alla sladdar och strömbrytare som finns i rummet.
Då snackar vi television, dator, dvd-spelare, videobandspelare.

Det blev iallafall bara lite bränt os i rummet.
Och alla appareter fungerar som de ska, tack och lov.
Förutom mina fönsterlampor.
(Sladdarna till dem blev genomdränkta)

Mhmm ja. Så kan det gå.

Jag undrar bara om det var mina klumpiga sida som visade sitt fula ansiktet igen,
(den brukar titta fram då och då)
Eller om karma är involverat.
(jag är inte stolt över allt jag gjort)

________________________________________________________________________

I VM-kvalet nästa år möter Sverige ländena Portugal, Albanien,  Ungern, Malta...

... och Danmark.

Ja!

En match mellan Sverige och Danmark är alltid lika händelsrik. Fast då menar jag självklart inte på plan, det är inget utöver det vanliga. Nej, jag talar mer om den atmosfär som skapas mellan dessa två grannländer. Grannländer som samarbetar och står vid varandras sida i normala fall - men vars inställning till varandra ändras drastiskt när en fotbollsmatch nalkas. Och blir till fiender.

Det är hur kul som helst!

Iallafall innan. Och möjligen efter. Men bara om Sverige vinner.

(Annars blir det inte lika roligt)

Jag hoppas iallafall på att både Sverige och Danmark tar sig vidare. Jag vill ha nordiskt i nästa VM!

Klockan slår snart midnatt, och jag sitter fortfarande framför datorn, skrivandes på min uppsats. Eller ja... jag försöker skriva. Det går inte riktigt som jag hade tänkt. Det är jobbigt och svårt, för att inte tala om näst intill omöjligt.


Och jag menar, vem bryr sig egentligen om hur en utredare förhåller sig till problematiserade ungdomar? Så länge det funkar så..
_______________________________________________________________________________

Imorgon kväll är det utgång. Antagligen. Jag har börjat tappa lusten lite. Men det kan kopplas till uppsatsen. Om jag låter uppsatsen styra så kommer jag inte vilja göra något alls tills onsdag kväll. Och så kan vi inte ha det. Mhmm.

Dessutom vet jag ej om jag ska på handledningen imorgon. Är det frivilligt känns det onödigt.

Jag blev för ett tag sen utmanad till att komma på 20 saker på S - den första bokstaven i mitt namn - som jag tyckte om och ansåg gjorde livet lite godare. Här är min lista:


Nu vill jag utmana er, mina kära vänner, att också publicera en lista på 20 saker som ni anser viktiga för er - alla med början på den första bokstaven i ert namn :)

Lycka till!