Goodmorning Vietnam
Gomorron, gomorron
Sitter just nu framför Rebeccas dator i Rebeccas korridorsrum , efter att ha sovit i Rebeccas säng (somför övrigt är så pass mjuk att jag undrar hur hon kan klara av det flera dagar i sträck). Ska snart iväg till Lunds Socialhögskola för att lära mig om... något. Har ej kollat upp vad föreläsningen handlar om. Fast det lär man väl märka.
Vet dock iallafall att åtminstone två timmar, antagligen fler, efter skolans ordinarie tid kommer spenderas på det hopplösa statistik- projektet min grupp håller på med. Tog mig en titt på igår på vad vi hade klart, och ordspråket stämmer: ju fler kockar, desto sämre soppa. Iallafall när det gäller textformuleringen. Annars tycker jag vi ska vara relativt nöjda.
Det känns lite grann som om universitetet och jobbet tagit över mitt liv. Mitt schema krockar hela tiden med mina vänners, att jag aldrig kan träffa dem. Vilket är synd, jag saknar dem alla. Jag ska försöka planera bättre i framtiden, kanske kan vi klämma in några aktiviteter då. Men det krävs att de hjälper till lite också. Ensam är inte stark, så att säga.
Om tio miuter vandrar jag till skolan.
Och jag funderar seriöst på att lägga ner min blogg. Den känns lite meningslöst. För att inte tala om okommenterad. Och ointressant.
Hjälp, vad jag är hungrig.
Sitter just nu framför Rebeccas dator i Rebeccas korridorsrum , efter att ha sovit i Rebeccas säng (somför övrigt är så pass mjuk att jag undrar hur hon kan klara av det flera dagar i sträck). Ska snart iväg till Lunds Socialhögskola för att lära mig om... något. Har ej kollat upp vad föreläsningen handlar om. Fast det lär man väl märka.
Vet dock iallafall att åtminstone två timmar, antagligen fler, efter skolans ordinarie tid kommer spenderas på det hopplösa statistik- projektet min grupp håller på med. Tog mig en titt på igår på vad vi hade klart, och ordspråket stämmer: ju fler kockar, desto sämre soppa. Iallafall när det gäller textformuleringen. Annars tycker jag vi ska vara relativt nöjda.
Det känns lite grann som om universitetet och jobbet tagit över mitt liv. Mitt schema krockar hela tiden med mina vänners, att jag aldrig kan träffa dem. Vilket är synd, jag saknar dem alla. Jag ska försöka planera bättre i framtiden, kanske kan vi klämma in några aktiviteter då. Men det krävs att de hjälper till lite också. Ensam är inte stark, så att säga.
Om tio miuter vandrar jag till skolan.
Och jag funderar seriöst på att lägga ner min blogg. Den känns lite meningslöst. För att inte tala om okommenterad. Och ointressant.
Hjälp, vad jag är hungrig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej!
Nej Sanna du får inte lägga ner din blogg:). Då vt jag ju inte vad ni har för er nere i skåne:). Jag ska försöka bli bättre på att kommentera lite inlägg. Kram kram
Postat av: Lisa Lindberg
Glömde ju skriva i mitt namn i föregående kommentar ju.
Postat av: Emma
Nu när jag gjort den så über-snygg!? Plus att du har en trevlig liten blogg att läsa lite då och då!
Puss!
Trackback