Friends Forever?
Jag ar mitt inne i en bok nu, skriven av Chris Manby med titeln "Seven Sunny Days". For att beskriva innehallet kort, sa kan jag saga att den handlar om tre kvinnor som aker ivag pa semester tillsammans. Tre kvinnor som tydligen varit vanner i aratal, och som aldrig kan se sin vanskap na ett slut. Friends Forever.
Men finns det miraklet? Kommer jag umgas med samma personer i flera ar framover, kommer mina narmsta vanner nu vara mina brudtarnor pa mitt brollop? Jag hade diskussionen med en van for ett par dagar sen, och kan inte sluta tanka pa det. Tror jag pa miraklet Everlasting Friendship? Eller ar jag sa cynisk, att bara tanken pa nagot evigthallande far mig att hulka upp min misstro? Vanskaper ar kravande, man maste ge och lara sig att ta. Man maste forandras med varandra, lara sig acceptera att ingen kommer forevigt vara den den en gang var. Framforallt maste man alska personen i fraga med hela sitt hjarta, for att kunna tackla bade de negativa och de positiva sidorna.
Jag kan rakna alla mina narmsta vanner pa en hand, vilket manga skulle anse som tragiskt. Jag tycker snarare det ar fantastiskt. Dessa fem ar personer som jag litar fullstandigt pa, som jag vet att jag alltid kan vara mig sjalv med. Och som jag utan problem kan se mig ha kontakt med om tio ar, om de vill. Mycket tycks ha forandrats, mycket har statt pa spel sen jag for till London, men jag hoppas innerligt att vara vanskaper inte har forstorts, och att de finns kvar dar nar jag kommer hem.
Sa ja, jag tror pa det miraklet. Everlasting Friendship.
Till mina vanner: http://superlaugh.com/1/cant.swf
Men finns det miraklet? Kommer jag umgas med samma personer i flera ar framover, kommer mina narmsta vanner nu vara mina brudtarnor pa mitt brollop? Jag hade diskussionen med en van for ett par dagar sen, och kan inte sluta tanka pa det. Tror jag pa miraklet Everlasting Friendship? Eller ar jag sa cynisk, att bara tanken pa nagot evigthallande far mig att hulka upp min misstro? Vanskaper ar kravande, man maste ge och lara sig att ta. Man maste forandras med varandra, lara sig acceptera att ingen kommer forevigt vara den den en gang var. Framforallt maste man alska personen i fraga med hela sitt hjarta, for att kunna tackla bade de negativa och de positiva sidorna.
Jag kan rakna alla mina narmsta vanner pa en hand, vilket manga skulle anse som tragiskt. Jag tycker snarare det ar fantastiskt. Dessa fem ar personer som jag litar fullstandigt pa, som jag vet att jag alltid kan vara mig sjalv med. Och som jag utan problem kan se mig ha kontakt med om tio ar, om de vill. Mycket tycks ha forandrats, mycket har statt pa spel sen jag for till London, men jag hoppas innerligt att vara vanskaper inte har forstorts, och att de finns kvar dar nar jag kommer hem.
Sa ja, jag tror pa det miraklet. Everlasting Friendship.
Till mina vanner: http://superlaugh.com/1/cant.swf
Kommentarer
Trackback