lindholmlindau

Nu ar det fredag igen. Tack och lov. Det ar otroligt vad veckorna gar snabbt, men har ar det ingen som klagar! Som Au Pair sa ar det veckosluten man lever for, det ar da man far gora det man verkligen vill. Och denna helgen ar aven lang, da mandag ar Bank Holiday. Av nagon anledning. London, Sunday Lunch och Brighton ar vad som ar planerat. Kul ska det bli.

Forra helgen intraffade aven det efterlangtade Cambridgebesoket. Efter en fredag pa utestallet Chicago och en relativt lugn lordag, sa blev det antligen sondag morgon. Jag och Marie satte oss pa bussen till studentstaden .8.30, for att anlanda vid vart mal tva timmar senare. Totalt forvirrade om vart vi var, begav vi oss i den riktning som vi hoppades centrum lag, och vi fann det. Nar solen aven senare tittade fram sa blev det punting, busstur och god mat pa pub. Battre kan det val inte bli? Jag ar valdigt glad att vi tog tillfallet i akt och tittade in staden, det ar absolut nagot av det vackraste jag nagonsin sett.

I onsdags tog vi aven farval av Lisa, som efter ca 14 manader i London antligen har fatt aka hem. Avundsjuka. Hoppas du inte saknar England for mycket! (haha).
_________________________________________________________________________________

Kan man vara sa trott pa nagonting att man bara forsvinner? Jag har inte hemlangtan langre, inte pa det sattet, utan nu ar det snarare sa att jag tycker Au Pairlivet ar sa fruktansvart uttjatat. Jag ar trott pa att bo i ett hus dar jag inte tillhor, att ta hand om ungar som inte ar mina, att behova ga sa mycket, att vara har. Samtidigt har jag haft en otrolig tur, har inte stott pa sa mycket problem som manga andra har (peppar peppar, ta i tra), men...anda. Jag vet, bara tre manader kvar, men ju snabbare de gar, desto battre. Och da har jag gjort mitt som Au Pair.

xx