Juli, juli, juli



Nu ar det juli! Manaden som jag har gatt och langtat efter sen nyarsdagen. Jag har visserligen haft en fantastisk tid har i England, men en smule hemlangtan har legat och gnagt i mitt undermedvetna anda sedan jag kom hit. Och det har alltid varit juli som varit den stora milstolpen: "Nar juli kommer sa ar det endast sa och sa manga dagar kvar", "nar det ar juli sa ar vi nastan klara"... juli, juli, juli. Och ater igen: juli.

Helgen var en oerhort lugn historia. Det borjade med hemmakvall hos Reina: chips, msn och nyheterna (som da handlade nonstop om bomberna som funnits i huvudstaden). Pa lordagen akte vi in till Croyden och shoppade, jag ager nu ett par svarta jeans, och at kottbullar pa Ikea. Och pa sondagen var det den sista Coffee Club Sunday Lunch for mig. Vi var da i kyrkan med alla andra icke-kaffeklubbare, och den goda maten flodade! Darefter fann jag, Reina, Marie och Anita oss pa Woolpack. Det blev flera timmar av smapratande och socialiserande innan vi drog oss hemat.

Lat mig bara tillagga att det sen 1 juli ar forbjudet att roka inomhus pa pffentliga platser har i England, vilket tysligt marks i pubar. Manga av dessa paradis (ja, sa ser jag dem) skickar ut rabattkuponger och ger specialerbjudanden for att locka tillbaka den kundkrets de harmed forlorat. Jag ar iallafall overlycklig over den nya lagen, det var verkligen pa tiden.

I forrgar var det den sista dagen i Scola, men igar var en annu storra dag: jag tog min sista examen. Skills For Life, Listening & Speaking. Det ar sa oerhort att ha det gjort, aven om jag kanner att mitt solo inte fick sa bra. Naval, nu ar det over iallafall, och jag kan darmed lagga det bakom mig.

I mandags var det Maries fodelsedag. Hon ar nu 19 ar! Planen var att fira pa Moon on the Hill, men de stangde tydligen koket vid attatiden, och efter ett langvarigt letande sa slutade vi slutligen pa Zizzi, en stor restaurangkedja har i London. God pizza, gott salskap, gott skratt. Jag hoppas du ar nojd, vannen!

Jag vill bara hem nu, jag ar trott pa Au Pair- livet. Jag ar trott pa att koras over, trott pa att stada upp efter en stokig familj, trott pa att tas for given. Och jag ar trott pa mig sjalv for att jag klagas a mycket, sa mitt liv bildar ingen bra kombination med mig, haha.

xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback