lindholmlindau

Efter att ha försökt en hel vecka så kom jag äntligen upp i tid för min inlines- runda: klockan fem på morgonen. Det är då det är som bäst att ta sina hjul och åka runt på de tomma asfaltsgatorna. Jag älskar det, men hela historien om att klamra upp ur den varma sängen alldeles för tidigt, för att dra på sig bekväma träningsbyxor och sedan gå ur ur ytterdörren, är på tok för jobbig. Och därför har jag en tendens att bara sova vidare. Men idag kom jag som sagt upp, och ut drog jag. Och det var alldeles, alldeles underbart. Det är i princip ett år sedan jag stod på mina inlines, men känslan satt fortfarande i. Det finns verkligen inget bättre sätt att inviga dagen.

För övrigt så är det idag en vecka sedan jag kom hem. Jag vet, det är uttråkande att jag fortfarande pratar om det, men det känns som om jag aldrig varit borta. Ärligt. Jag har redan gått tillbaka till mina gamla rutiner (vara upp sent, sova till sent) och matvanor. Det är speciellt matvanorna jag måste vänja mig av vid igen. Och idag, än så länge, så har jag uppfört mig! Dessutom åker jag med mamma ner till gymmet sedan och skriver in mig igen. Underbart, jag har saknat att lyfta vikter och arbeta tills kroppen är en enda klump av mjölksyra.

Jag var lite duktig igår, och satt och läste om mina framtida universitetsstudier. Tror ni mig om jag berättar att jag är så sen och inte har tittat på det på allvar innan? Jag sökte ju när jag var i England, och då blev allt så stressigt, sen har jag inte haft tid eller ork att kolla närmare på det. Men nu när jag har gjort det så känner jag mig lite lugnare. Lund verkar vara en underbar stad att studera i, med många aktiviteter och nära till mycket. Dessutom kan jag studera utomlands något år, jag funderar på Frankrike, och klarar jag inte av småstadslivet så byter jag skola. Simpelt och enkelt.

Och äntligen så har min vän läst ut den sista Harry Potter- boken, vilket betyder att jag ÄNTLIGEN har någon att prata om den med. Yay.