Ett steg i rätt riktning
Jedars, vad trött jag är idag. Enda sedan jag imorse vaknade abrupt av ett telefonsamtal så har det känts som om jag lika gärna kan stänga ögonlocken igen, för det är vad min kropp tycks kräva. Och man ska ju lyssna på kroppens signaler, tydligen, det var iallafall vad alla lärare berattade för mig i mellanstadiet. Suck. Men nu är det så att jag snarare tror jag 'är trött pga mitt slöande och soffliggande, så idag tog jag äntligen handen ur... ja, det stället, och skrev in mig på gymet igen. Underbart! Besök med min personliga tränare på onsdag, och sen är jag igång på riktigt. Men oh vad skönt det var att låta musklerna arbeta idag!
Fast...
Det tycktes inte hjälpa, då jag nu inte bara är trött i sinnet, utan även överallt. Att börja jobba i natt kommer bli ett helsikes jobb, jag kommer nog kollapsa halv igenom rundan. Nåväl. Det är ett steg i rätt riktning iallafall, båda exemplena, och förhoppningsvis kommer tröttheten rinna ur mig när jag väl kommit igång. Om sisådär en månad, lagom till att universitetet börjar. Sen blir det väl läxorna som tröttar ut mig.
Festivalen är igång nu. Känns som om alla är där utom jag. Utan mig.
Nu ska jag slöa framför tv:n, mer orkar jag inte.
Tjoho!
Fast...
Det tycktes inte hjälpa, då jag nu inte bara är trött i sinnet, utan även överallt. Att börja jobba i natt kommer bli ett helsikes jobb, jag kommer nog kollapsa halv igenom rundan. Nåväl. Det är ett steg i rätt riktning iallafall, båda exemplena, och förhoppningsvis kommer tröttheten rinna ur mig när jag väl kommit igång. Om sisådär en månad, lagom till att universitetet börjar. Sen blir det väl läxorna som tröttar ut mig.
Festivalen är igång nu. Känns som om alla är där utom jag. Utan mig.
Nu ska jag slöa framför tv:n, mer orkar jag inte.
Tjoho!
Kommentarer
Trackback