lindholmlindau

Jag är säkert inte den enda på jorden som lagt märke till hur tiden har en tendens att gå riktigt fort när man som minst vill det. Denna vecka hemma har kommit och gått, och egentligen känns det inte som en vecka alls, och hade jag inte varit så pass nöjd över hur den varit så hade jag nog varit någorlunda besviken just nu. Men jag är verkligen glad över att jag fick komma hem över julen, spendera tid med alla nära och kära och känna på hur det är att vara hemma igen. Men tiden hade gärna fått pågå ett tag till. Jag kan inte förstå att jag åker tillbaka till England imorgon. Det känns inte rätt. Man ska inte behöva ta farväl av allt det man älskar för tredje gången. Jag vet inte om det bara är jag som känner mig så oerhört itu när jag för sista gången på tre månader ser de som betyder så mycket för mig. Jag grät hela vägen hem från min  vän Sandras hus nyss, och om de gör mig svag så är jag väl det. En svag människa. En vekling. Men du betyder så oerhört mycket för mig tösen, jag hoppas du vet det.

Det finns inga ord för hur mycket jag kommer sakna allt och alla. Och eftersom jag känner att jag kommer gå sönder om jag tar farväl igen, så säger jag: "Vi ses snart allesammans"!. Det känns så mycket bättre. Ta hand om er.

Love x