lindholmlindau

Jag hade forst inte tankt skriva ner nagra ord pa denna blogg idag, men med tanke pa att detta ma mycket val vara den sista gangen jag bloggar pa over en vecka, sa kandes det nagorlunda tvunget att printa ner nagot iallafall

Det ar idag precis en vecka kvar tills jag aker hem. Om sju dagar sitter jag, forhoppningsvis, pa taget till Victoria Station, eller, om jag har en oerhort megatur, redan pa bussen till Stansted Airport. Fast sa bra lar jag inte fa det. Jag ar alldeles for nervos och stressad for att hoppas for mycket. Det finns namligen en risk att jag faktiskt missar planet hem, och vad hander da? Mitt liv kommer kanske inte vara forstort, men det kommer att kannas sa. Sa jag ber till Gud varje dag nu att Han ska vara med mig pa vagen, och hjalpa mig med resan. Jag vill sa garna komma hem. Hall tummarna pa att M11 ar trafik- och olycksfri pa fredag, och for att snon inte infinner sig forran EFTER jag har akt hem.

Jag ser sa mycket fram emot att komma hem. Det ar inte klokt. Jag drommer om kanslan som kommer fylla mig nar jag satter mig pa planet hem, eller annu battre, nar jag gar genom dorrarna till terminalen i Malmo. Oh, vad jag saknar alla nu, nar det ar sa lite tid kvar! Det kommer kannas som en riktig mardrom nar jag tar taget tillbaka till Kastrup veckan darpa, kommer sakerligen vilja stanna hemma.

Men Jul, jul, Stralande jul, snart ar du har.
Och snart ar jag hemma.

Jag kanner iallafall mig ganska nojd med julklapparna i ar. Bara tre smasaker kvar, sen ar jag helt fardig. Jag har verkligen inte lust att behova rusa ut pa lilljulafton, tack Marie for att jag far lana vaskutrymme <3

Helgen verkar bli ganska lugn faktiskt. Ikvall ar det endast mat och dricka med Marie och Regitze, den sistnamnda aker hem efter jul, sa det galler att ta farval nu. Och pa lordag blir det antingen utgang i Sutton, eller skon bio. Mig kvittar det, kanner jag, bara nagot intraffar.

Jag hoppas alla ni dar hemma mar bra. Och jag hoppas vi ses snart.

Love x

Kan ni kanna det? Det ligger i luften just nu, inte alls langt kvar. Underbart. Julen far mig alltid pa ett sadant stralande humor (aven om jag erkanner att jag fortfarande har mina daliga stunder), och har i England har de verkligen kommit igang med julforberedandet. Men deras satt att bana vag for julen ar sa mycket annorlunda an vart traditionella dar hemma. Man bakar inte har, man gor inte julgodis, allt kops pa Waitrose och Tesco. Men engelsmannen vet dock hur man gor sitt hus vackert. Massa lampor i regnbagens alla farger, tomtar och snogubbar pryders husens utsida, vilket, nastan, gor att man inte saknar alla adventljusstakar och julstjarnor i fonstrena. Betoning pa Nastan. Jag saknar fortfarande Sverige och dess jultraditioner.

Igar var en spannande kvall. Antligen, efter att ha latit en ol snabbt slinka ner i magen pa puben, fick jag besoka Oceana, och vilken magnifik klubb det var, Flera dansgolv, flera barer, flera manniskor. Vissa av dessa personer kan man onska att man inte hade behovt traffa, men sen sa fanns det andra som gjorde kvallen sa mycket battre. Stackars Bjorksater, du har inget att komma med...

Denna lordagen var det heller inget fel pa. Den Internationella Klubben hade julfest i rummet ovanpa min kyrka, med flera godsaker pa bordet. Glogg och lussekatt gjorde dagen till en succ'e. Jag fick dock lamna ganget pa puben tidigt eftersom denna kvall spenderas som barnvakt. Jag vet inte riktigt var det var, men stamningen mellan mig och familjen kandes ovanligt bra nar jag kom hem. Och flickorna var oerhort snalla och gulliga, vilket jag dock tror beror pa att de fick en utskallning av mamman efter deras daliga uppforande forra fredagen. Anledningen kvittar iallafall, det var bara skont att det for en gangs skull inte uppstod nagon dramatik.

Ibland far jag kanslan av att jag blir utnyttjad.

Love x

For den som inte befinner sig i London just nu kan jag meddela att det regnar. Det har stormat har i England hela veckan, vilket betyder att jag, for femte morgonen i rad, vaknade av att vinden ven pa lite for hog decibel, och regndropparna smattrade mot fonsterrutan. Jag hoppas att detta ar Moder Jords satt att gora sig av med all aggression och ilska, sa att nar jag aker hem den 22 december sa kan det ske utan problem. Hoppas, hoppas, hoppas...

Nu ar det antligen fredag iallafall, och annu en helg ar pa intagande. Ikvall tankte vi ge Oceana i Kingston en andra chans, forhoppningsvis kommer jag langre an till utanfor kon denna gangen. Kanns lite nedsatt just nu, jag ar inte riktigt pa festhumor vid denna tidpunkt. Beror sakerligen pa vadret eller den stadning jag har framfor mig. Det kan ocksa bero pa hur slut jag vet att jag kommer vara imorgon. Vi ska namligen ta nattbussen tillbaka, ar i sang vid runt kl 6 pa morgonen da, sen ar det den Internationella Julfesten imorgon. Harligt, harligt. Barnvakt pa kvallen iallafall, sa da kan man pusta ut och forbereda sig for sondagen, da London ar pa schemat. Jag och min underbara van Marie ska besoka storstade annu en gang innan vi aker hem, men sikte pa Oxford Street och Harrodds. Christmas Presents, Here I Come.

Igar, nar jag gick mot bussen efter min forsta, dock inte sista, Pilates- klass, som kom jag tanka pa det som har hant. Minnena flodade over mig, dte kandes som om jag traffades av en nostalgisk blixt fran bar himmel. Nyar 2005, vilken underbar kvall. Min och Sandras tappra forsok att ordna middag, jag tyckte vi lyckades ganska bra vannen! Raketer, Champagne och den misslyckade bilden i tidningen. Mitt basta nyar hittills. Det kanns sa lange sedan, tjejer!

Jag fryser.

Love x