lindholmlindau

Jag sitter här just nu, framför datorskärmen, och kämpar tappert med att finna de texter jag behöver på mitt kursbibliotek. Resultatet blev att jag är tvungen att strunfa i Röda Korset- läxläsningen imorgon, och istället ta mig ner till Lunds universitet för att sitta och småsura över att våra lärare ej har lagt ut skrifterna som de skulle. Något irriterad blir man ju. Men visst, skolan ska komma först och blablabla...

Nu ska jag sätta mig på motionscykeln i en timme eller så, och trampa bort min frustration. Sen ska jag duscha, sen sova och sen komma till skolan imorgon med ett brett leende. Jahapp.

Jag vill ha choklad....! (Men får nöja mig med Bones istället)

:)

Guldbelagda pärlor. Det är ni allihopa. Egentligen.

Ingen läser min blogg längre.
Three guesses why...Haha.

Obama är på Ellen nu. Se och häpna, han kan dansa! Och skämta. Se, om han kan skoja om det faktum att han är svart, varför kan inte resten av världen göra det?

Nej, vad jag egentligen ville med detta inlägge var att sörja över en fantastisk skådespelares död. Heath Ledger. Brokeback mountain har länge varit en av mina favoritfilmer, underbart manus och enastående agerande. Det ger alltid en sådan konstig, tom känsla när en kändis går vidare, särskilt när man faktiskt tyckte om deras verk. Fastän man inte kände individerna personligen. Men man jag sörja ändå. Ett ytligt sörjande.

____________________

Ibland blir jag sugen på att blogga igen. Lite då och då. Som med Göteborgsresan i helgen. Men jag tror inte jag sla det.

Jag satt precis och läste igenom de flesta av mina blogginlägg från Englands-perioder. Tittade på alla bilderna. Längtade tillbaka lite. Det hände alltid saker i London, Alltid något nytt. Jag var inte lika försoffad då.

Vill ha det där aktiva livet igen.
Jag får jobba på det.