Paranoid much?
De nyaste nyheterna har ar val bomberna de har hittat inne i centrala London. Jag antar att de flesta har hort talas om den. Piccadilly Circus och Hyde Park tydlgen, tva stallen som jag spenderat mycket tid vid. Nu nar man sjalv bor sa nara storstaden sa kanns det mycket mer... intimt. Personligt, later kanske battre. Jag och min van Reina hade tankt aka in till Notting Hill imorgon, men beslot oss for att stanna hemma a landet. Det kanns onodigt att ta risker, sarskilt nar sa mycket kan ga fel. Men nasta vecka ska jag och Marie in och aka en massa tunnelbana - pa arsdagen efter tunnelbane- incidenten. Jag ska fundera pa det dock, det kanns lite konstigt att vara dar nere i tunnlarna nar sa manga forlorade sina liv dar, exakt pa dagen som det hander.
Fast nu borjar jag lata lite paranoid, och det ar verkligen inte med meningen.
Jag sitter just nu hemma hos Reina, ater chips och tittar pa Vanner. Fast jag kanner att det har blivit alldeles for mycket skrapmat den har veckan, och alldeles for lite av nyttigheter. Jag ska forsoka skarpa mig nasta vecka. Verkligen. Min mage mar inte super just nu, det kanns som en djup illamaende har hamrat sig fast i magsacken...
Jag ljog i mitt tidigare blogginlagg forresten, (fast i rattvisans namn sa visste jag inte om det just da). Vi ska in till Croydon imorgon ocksa, sa forra gangen var inte den sista. Och vi ska snabbt till Ikea annu en gang till. Men det ar bara for att vara tidigare planer blev installda! Inte for att jag klagar dock, kottbullar slar aldrig fel, hehe.
Jag ar a jakt efter svarta jeans!
Och pa sondag ar det Juli! Fyra veckor kvar!
Ha en bra helg alla.
xx
30 Days and 30 Nights
Jag kunde knappt tro de stora bokstaverna nar jag slog upp min kalender imorse. 30 dagar kvar! Och imorgon ar det exakt en manad. Wow.
Dagen efter akte jag, Reina och det sa ofta namnda Marie till London. Medan de gick pa Madame Tassaud (jag har redan varit dar. Hihi), sa vandrade jag runt pa Oxford street innan jag intog Piccadilly Circus. Men den hemska sandwhich-handelsen dar har jag redan berattat om. Daremot har jag inte berattat hur vi efterat akte till Hyde Park och deltog i midsommarfirandet dar. Vi dansade tillochmed runt stangen, vilket jag inte gjort sedan.. ja, jag vet inte. Men kul var det iallafall.
Sondagen spenderades at att for sista gangen besoka Croydon, shoppinggurun som endast ligger 40 min med buss fran mig. Jag och Marie inhandlade vars tre trojor redan i forsta affaren , och strovade sedan bara omkring. Jag har harmed anslutet mig till skjorttrenden. Min nya vita skjorta ar alldeles underbar. Den sitter inte for tajt, men samtidigt sa visar den anda formen. Oh, jag alskar den. Nu ska jag bara hitta ett sadant balte jag har haft pa nathinnan ett bra tag nu, sen ar mina drommars overdel komplett.
_______________________________________________________________________________
Jag kom att tanka pa en liten rolig jamforelse imorse, efter jag lamnat ungarna i skolan. Mitt humor ar verkligen lika ombytligt som Englands vader. Ena dagen solsken, andra dagen regn. Som igar var jag pa topphumor, medans idag sa ar det lite samre. Oftast ar det en effekt pa en liten, obetydlig situation. Som att nagon inte svarar pa ett mail. Eller att mamma inte hort av sig pa en vecka. Eller det faktum att jag sitter barnvakt aven nasta helg. Jag vill vara lycklig hela tiden, men jag ar aldrig nojd med det jag har.
______________________________________________________________________________
xx
Glad Midsommar
Det ar svart att tro att midsommarhelgen i princip ar over nu. Det ar en helg som varit markerad med feta, svarta siffror i min mobilkalender ett bra tag nu, och har alltid setts som nagot valdigt langt bort i fjarran. Jag har varken tid eller lust att beratta om helgfirandet just nu, men jag kan saga att den var bada trevlig och underlig. En mer detaljerad beskrivning kommer senare i veckan, nar jag har kameran vid datorn och INTE sitter barnvakt (jag kan hora ungarna prata pa ovanvaningen, fastan de skulle vara tysta kl 21).
Denna veckan som kommer blir den sista jag spenderar i skolan. Avslutning har vi nasta mandag, vilket for ovrigt aven ar Maries fodelsedag. Jag kommer verkligen sakna College, det har varit en vardefull sysselsattning har i England, och gav mig mycket hjalp nar jag forst anlande hit. Visserligen har jag pa sista tiden kant mig omotiverad, sarskilt sedan CAE - examen var over, men som man sager: man vet ju aldrig vad man har forran man forlorat det. Sa nasta mandag tas kameran med, och jag ska fota alla mina klasskamrater. Eller iallafall de som varit dar anda sedan min forsta lektion. Och att ha en larare som Julie kommer man nog aldrig fa igen.
Nu brakar flickorna igen. Suck, jag orkar inte med det langre. De tjafsar verkligen om smasaker utan nagon vasentlighet. Sadana som det inte ens ar lont att bry sig om. Typiskt ungar, DET ar nagot jag inte kommer sakna nar jag aker hem. Allt brak.
Imorgon ska vi in till Croydon och shoppa, jag och Marie. Kanske Reina. Jag vill inhandla ett par nya, helsvarta ballerinaskor. Och ett par benvarmare fran Primark. Men mest av allt skulle jag vilja titta in pa Topshop, och prova den dar underbara svarta klannigen fran Kate Moss' kladmarke. Den var sa vacker att jag nastan blev tosig, hihi.
Jag at forresten en sandwhich idag nar jag satt pa Piccadilly Circus och vantar pa de andra tjejerna. En med vittbrod, cheddar cheese och tomater. Det var inte forran efterat som jag sag att den inneholl mer an 500 kalorier. Det ar inte utan att man garna skulle vilja hosta upp allt igen efterat. Och jag kan sakert saga att det ar en macka jag aldrig kommer ata igen. Hujedamej, som Astrid Lindgren sa.
Jag kanner mig totalt oalskad ocksa. Inga mail lag och vantade pa mig i min inbox. Snyft.
Nu kanns det som om jag bara pratat pa men inte sagt nagonting. Hm. Hoppas ni alla hade en bra midsommar!
xx
Lights Out, London
Ikvall, mellan 21 - 22 (engelsk tid), slacker alla britter sina lampor, i man av miljon. Flera stora attraktioner, sasom Buckingham Palace och Piccadilly Circus, bidrar till demonstrationen, och aven butiker hjalper till. For att inte tala om regeringar i andra lander som har anslutit sig till detta. (Har Sverige?) Sjalv ska man heller inte anvanda sig av nagot elektriskt ikvall. Och sadana har tillstallningar gillar jag. Aven om det mojligen inte gor sa mycket, sa ar det anda ett nagorlunda bevis pa att det finns folk som bryr sig om den miljonedsmusning som pagar. Heja London Radio som tagit framsatet i kvallens handelse!
For ovrigt blev jag nastan pakord tva ganger igar. Valdigt nara var det. Jag och Reina skulle nog inte ha skamtat om hur lustigt det hade varit om jag hade dott nu, en manad innan jag kommer hem. Och nu kanns det som en forbannelse ligger over mig. Hm.
Inkopte ytterligare tva trojor igar. Wie.
Snart skola.
Imorgon midsommar!
xx
Splendid, Absolutely Splendid
I helgen var mina foraldrar har och halsade pa, vilket fortfarande kanns en aning overkligt. Jag forstod nog inte innan hur mycket jag verkligen saknar dem, och att ta farval annu en gang var smartsamt. Men nu vet jag att det inte ar langt tills nasta gang vi ses, sa det kanns anda lattare nu, jamfort med de tidigare gangerna. Tack och lov.
Helgen inneholl ett flertal bekvamligheter, sa som mat pa restauranger och pubar, boende pa hotell och sightseeing (fjarde eller femte gangen for mig nu). Vi besokte aven Woodmansterne, dar jag for tillfallet bor, akte rivercruise och tog oss upp i London Eye, for att titta ner pa allt och alla. Sa nu kan jag kryssa av annu en sak pa min att-gora-innan-jag-lamnar-England-lista, vilket inte kanns helt fel. Daremot har jag lagt till en ny punkt: min mamma matade de tama ekorrarna i Hyde Park, och det ar nagot jag definitivt maste gora innan jag aker hem!
Hem. Det kanns sa fantastiskt att det inte kan vara sant. Om exakt en vecka sa ar det endast en manad tills jag aker hem for gott. Den 27 juli smyger sig narmare och narmare. Pa ett satt sa langtar jag hem, jag vill hem, men som jag namnt i tidigare inlagg, sa ar jag radd. Nervos. Det kanns laskigt att lamna bakom sig ett liv man levt i tio manader, utan att veta var man kommer vara om tva. Jag vet att saker och ting har forandrats sen jag for hemifran, men eftersom jag ar har, sa kan jag omojligt veta om det har blivit battre eller samre. Det ar sjalviskt av mig att vilja att allt ska vara som forut, nar jag sjalv vet att jag inte ar som forut.
I helgen kopte jag forresten tre nya, ursnygga trojor som jag ar valdigt nojd med. Jag har aldrig forr brytt mig riktigt om klader, och jag skulle val inte saga att jag ar pa samma niva som en av mina vanner, men jag har blivit mycket mer intresserad pa sista tiden. Och jag vet inte om det ska anses som nagot positivt, da min planbok lider. Men den stora vita t-shirten, med texten Live For Love och som lamnar ena axeln bar, ar en ny favorit fran Primark. Och den turkosa skonheten ger farg at min annars relativt trakiga garderob. Jag behover lite mer farg i livet.
I helgen, pa fredag, ar det midsommar, och vi planerar ett stort halligang infor den kommande heldagen. Lekar, midsommarstang, god mat, alkohol... for en kvall ska vi svenska till England. Eller iallafall Sutton. Sa senare idag ska jag ta mig hem till Laura for att gora stangen och kransar, nagot jag aldrig lyckats med forr. Men hey, nagon gang ska vara den forsta. Och sen pa lordagen ar det midsommarfirande i Hyde Park. Det ska bli kul att besoka. Men forst ska jag ga pa Oxford Street och hitta nya skor, nytt balte och kanske en ny troja.
Forresten, hur langt ska man ga for att radda en vanskap?
xx
Tråkigt värre
I sondags akte jag, Marie och Reina till Ikea och at kottbullelunch, vilken gor hela resan dit vard. Sen lade vi oss i parken och sola, innan jag akte hem for att sitta barnvakt. Och sa var det med den helgen. Men det kommande veckoslutet kommer bli underbart! Mamma och pappa landar pa Heathrow imorgon eftermiddag, och det ska bli sa trevligt att se dem igen. Det finns inga ord, har saknat dem sa mycket.
Och i eftermiddag jobbar jag inte, da ungarna ska pa kalas. Yes. Ingen matlagning, jag alskar det.
Suck, vilket trakigt inlagg detta blev. Inga bilder, ingen viktig information. Men jag har ingen inspiration.
Michelle, snart kommer du ocksa!
Och nasta vecka ar det midsommar.
xx
For ni ska ta studenten
Jag hoppas ni far en underbar dag.
Onskar jag hade kunnat vara med er och fira.
Sjung om studentens lyckliga dag...
Det ar inte utan att man tanker tillbaka pa sin egen studentdag.
Fy sjutton var den var harlig.
Mad World
Worn out places, worn out faces
Bright and early for their daily races
Going nowhere, going nowhere
Their tears are filling up their glasses
No expression, no expression
Hide my head I want to drown my sorrow
No tomorrow, no tomorrow
And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying
Are the best I've ever had
I find it hard to tell you
I find it hard to take
When people run in circles
It's a very, very
Mad World
Mad world
Children waiting for the day they feel good
Happy Birthday, Happy Birthday
And I feel the way that every child should
Sit and listen, sit and listen
Went to school and I was very nervous
No one knew me, no one knew me
Hello teacher tell me what's my lesson
Look right through me, look right through me
- Mad World, skriven av Ronald Orzabal
En Speciell Helg
Ja, da har annu en helg kommit och gatt, och en ny vecka har inletts. Men jag far dock saga att detta veckoslut var nagot utover det vanliga. Visst, den inneholl London, pub ocu utgang som de flesta andra, men med en stor skillnad som gjorde sockersmaken lite sotare: Michelle var har.
Detta blonda bombnedslag (I'm playing with words) landade i London pa torsdagen, men fredagskvall var forsta gangen jag traffade henne. Jag, hon och Marie for in till London for att fira hennes ankomst. Vi gick till den nu nagot traditionella klubben WalkAbout, och spenderade aftonen i ett flode av alkohol och dans. Jag hade fruktansvart roligt, en kansla som jag tror aven fyllde mina Partners in Crime, och jag och Michelle ramlade inte i sang forran min normala uppstigningstid: halv atta pa morgonen.
Lordagen blev daremot betydligt lugnare, iallafall for mig. Sen hemkomst betyder sen start pa dagen, och jag och Michelle fann oss atandes brunch istallet for frukost. Det extremt mysiga caf'eet i Banstead forsedde oss med toast, agg, korv, bacon och apelsinjuice, vilket vara tomma magar accepterade glatt. Darefter forsvann vi in till Suttons solsken, och spenderade ett par timmar med Marie i parken. Tyvarr var jag tvungen att aka hem relativt tidigt, da en kvall av barnvaktande vantade mig. What's a girl gotta do?
Sondag. Vad tiden gick snabbt! Vi dedikerade sista dagen tillsammans at London. Och en riktig London-dag blev det. Michelle, som prioriterade sitt fotograferande av sevardeheter over allt annat, fick forhoppningsvis se allt hon ville: Buckingham Palace, var vi bevittnade vaktbytet, Piccadilly Circus, Trafalgar Square, London Bridge, och betydligt fler saker an vad jag orkar rada upp har, besoktes. Vi provade aven pa akta engelsk Afternoon Tea, akte gammeldags hastkarusell, skramdes av de levande statyerna och avslutade det hela med fish'n'chips pa en typiskt engelsk pub. Eller ja, Michelle gjorde det iallafall. Det var ju det ideala. Jag holl mig till soppa.
Det var alldeles underbart roligt att ha dig har, gumman! Men snart kommer du igen.
________________________________________________________________________________
Imorgon, fredag 8/6, sa tar tva av mina nara vanner studenten. Sara och Michelle - Grattis. Det ar eran dag, ta tillvara pa den!
_______________________________________________________________________________
Igar var det for ovrigt Sveriges Nationaldag. Fast det var absolut inget svenskt med att vara i England, aven om jag sjong nationalsangen tyst for mig sjalv. Men tva specifika handelser intraffade under gardagen.
*Poval Ramel avled. Han var en sadan artist som alltid tycktes vara dar. Vila i fred.
*Sverige vann over Island i Em- kvalet. Nu ligger vi bra till!
___________________________________________________________________________________
Nasta helg kommer mina foraldrar hit! Men forst ska jag ta mig igenom denna. Den nalkande CAE- examen ar har. Jag ar bade skramd och lattad pa samma gang. Hall tummarna for att ett B atminstone blir slutbetyget.
xx
Kara, lilla Edinbourgh
Ja, forra helgen var magisk. Antligen kom vi till det omtalade Skottland, och jag kan harmed lagga annu ett land till min "lander som Sanna varit i"- lista. Och det, mina damer och herrar, kanns inte helt fel.
Jag och respartnern Marie tog bussen fran Victoria Station vid 11 pm, och fick till var fasa de tva varsta platserna i hela bussen. Jisses, hur skulle detta ga? Obekvama stallningar och iskall vind fran utsidan gjorde resan en aningen besvarlig, men fram till Edinburgh kom vi iallafall. Val dar motte vi upp med Laura, tittade in hostellet och satte oss sedan pa forsta basta buss till Rosslyn Chapel, dar den Heliga Graalen tros vara gomd. Tyvarr ar detta ca femhundra ar gamla kyrka inte vad den an gang var, och ser mer ut som ett halvfardigt byggprojekt pa utsidan. Men interioren var fantastiskt, och man kunde inte hjalpa att hapnas over den fantastiska skulpturen.
Darefter promenerade vi runt lite, tittade pa utsikten, vandrade pa Princes Street och the Royal Mile, at pa hostellet, tittade pa Edinbourgh Castle och drog vidare till Elephant House Caf'e. i vilken den storsta delen av Harry Potter skrevs i (som det stora fan jag ar, sa var detta otroligt spannande). Och senare pa kvallen deltog vi i festandet pa hostellet. Ol, drinking games och mycket skratt, det var trevligt. Pojkar fran andra sidan ekvatorn kan verkligen dricka! Utgangen blev dock lite oplanerad, och jag fann mig i sang redan vid tvatiden.
Sondagen kandes onekligen slapp och slo jamfort med dagen fore. Det forsta vi tog tag i var att klattra upp for Holyrood, en stor kulle som gav utsikt over hela storstaden. Jobbigt var det, det erkanner jag, men jag och Laura (hennes andra gang) kampade oss upp till toppen! Vilket jag ar valdigt glad over nu, det var en upplevelse. Sen gick vi bara runt, tittade pa statyn over hunden som vaktade vid sin husses grav i 14 ar innan den dog sjalv, at haggid (!) och promenerade in och ut ur affarer. Efter Laura akt vidare till sitt andra mal, sa satte jag och Marie oss pa en pub. God mat, god dryck och gott kortspel. Bussen som tog oss tillbaka till London vidd 22-tiden var i hogklass, vilket uppskattades verkligen efter den icke-trevliga ditresan.
Kort sagt: jag hade det valdigt trevligt i Skottlands huvudstad. Aven om det var en snabb resa dit, sa hann man med det som tycktes viktigt. Edinbourgh var inte sa stort, men oh, vad jag blev foralskad i staden.
_________________________________________________________________________________
Denna veckan som gatt har varit helvetesveckan, vilket betyder att flickorna har haft lov. Att jobba hela dagar tar fruktansvart mycket pa krafterna, men jag ska ej klaga. Jobbade fullt endast i fredags, tack och lov. Jag tycker verkligen om mina toser, men de ar extremt kravande. Efter 8 h med dem borjar man bli ratt kinkig. Men detta lov var den sista jag ar med om! Nasta gang blir det tva dagar, precis innan jag aker hem. Yes.
xx