lindholmlindau

Jisses, vilken fantastisk helg! Hojdpunkten var definitivt lordagskvallen, men stadsvandrandet i London tidigare pa lordagen var ocksa trevlig. Shopping pa Oxford Street slar t.o.m. Väla, det ar ett som ar sakert! Inhandlade en klanning, den forsta pa snart fyra ar. Fick kommenterat att det var ovanligt att se mig i den feminima utstyrslen, men kom igen, jag hade faktiskt klanning pa sommaravslutning det andra aret i gymnasiet, sa SA konstigt kan det inte vara...

Lordagskvallen var det ja. Jag och flickorna (Marie, Lisa, Annie och Jenny) at middag hemma hos den tredjenamnda, kladde upp oss till tanderna och flydde darefter ( med tag och tunnelvbana, varvid det intraffade nagra val borttrangda handelser)  till Leicester Square, dar vi blev ledda till klubben WalkAbout. Den var till synes forst overfylld med aldre manniskor, men ju senare timmen blev, desto yngre folk sag man till. Det kan iallafall Annie och Marie bekrafta! Hursomhelst, jag hade oerhort kul, da jag ej holl mitt lofte fran forgaende inlagg. Detta far vi snart gora om! Men sangdags innan sju pa morgonen hade uppskattats da. Min och Maries utflykt till Wimbledon fick stallas in pga trotthet, och sondagen spenderades istallet i parken, med solen bakom molnen.

Jag langtar till helgen: Cambridge, Cambridge, Cambridge.

(Ar sa fruktansvart trott pa att vara Au Pair nu. Ar det inte over snart?)

Kaffeklubben!

xx

(Vi var i London forra helgen)

Denna veckan har kants en aningen langsam. Men det ar oerhort skont att ungarna har borjat skolan igen, en vecka till och jag hade fatt ett nervost sammanbrott, with that glassy ol' stare and the panic and fear in my eyes. Men nu talar vi inte om det. Det fruktande pasklovet ar harmed over and done with, och behover aldrig gas igenom igen.

Om en vecka sa ar det bara tre manader kvar att spendera i England. Och det kanns forvananvart skont att veta. Jag vill inte stanna en dag langre an till den 27 juli, och biljetten har aven bokats. Tre manander du. Det ar ca 12 veckor. Jisses, vad tiden har gatt fort (hoppas den fortsatter sa). Visst, jag njuter av min tid i London, den ar fruktansvart innehallsrik och spannande, sarskilt nu nar tiden borjar rinna ut...

Vi har antligen borjat boka alla vara utflykter, manniskor!
22 april: Wimbledon
29 april: Cambridge
12 maj: Musikalen Cats pa Wimbledon Theatre
20 maj: Greenwhich
25 - 27 maj: Skottland (forhoppningsvis)
31 maj - 4 juni: Michelle halsar pa
15 juni - 17 juni: Foraldrarna kommer

Sen far vi inte glomma Brighton, och allt annat som ska goras, som ej ar gjort, i London. Sa, det verkar som om man har nagot att se fram emot varje vecka. Nastan iallafall.

Pa tal om annat, sa blir det till att sitta barnvakt hemma ikvall. Imorgon bar det av till London, ska bli kul att ga ut i storstaden igen. Men jag ska halla alkoholnivan lag, jaa da. Har varken rad eller lust att dricka mig stupfull imorgon. Det ar ju en lang vag till sangen... Men det ska bli roligt att ga ut och ta en svangom!

(Moves, I like to make 'em
Grooves, I like to shake 'em
Shake 'em from my troublesome mind)

Och pa tal om ingenting alls, sa aven om jag langtar hem och ser fram emot det, sa kan jag inte hjalpa att oroa mig over hur det kommer bli i augusti. Nar man lamnat allt detta bakom sig, och atervander till det forflutna. Och borjar studera igen. Usch, jag vill inte att allvaret ska ta fart igen. Jag vill bara att allt ska vara som vanligt. Har jag nagon framtidsfobi? Finns det? Nej. I'm just the worrying kind...

xx